Sedan har han tagit Laura Nyros mest kända låtar och gjort nytolkningar av dem. Men det är nytolkningar med respekt, och det finns en röd tråd i arrangemangen som gör att Map To The Treasure: Reimagining Laura Nyro känns som en oerhört stark helhet, vilket inte alltid är fallet när en artist ska hyllas för sitt livsverk. Då kan det snarare bli lapptäcke av stilar och arrangemang.
Tonen sätts redan i inledande New York Tendaberry, som görs till ett riktigt musikalnummer, med Renée Flemings rika sopran och Yo-Yo Mas uttrycksfulla cello i förgrunden.
Skivan känns högklassig, lyxig utan att för den skull vara trist eller vulgär. Samma arrangemang med ett annat låtmaterial kunde ha riskerat att fastna i muzakfällan, men Laura Nyros kompositioner är helt enkelt för rika och utmanande.
Likväl är det kanske perfektionen som gör att jag inte fullt ut tar den här skivan till mitt hjärta. Den här skivan är imponerande, men släpper inte alltid lyssnaren in på livet.
Årets bästa skivor: 6. Space Invader, Ace Frehley
Årets bästa skivor: 7. Själen vill ha sällskap, Hansson de Wolfe United
Årets bästa skivor: 8. The Both, The Both
Årets bästa skivor: 9. Protestsånger, Mikael Wiehe
Årets bästa skivor: 10. The Caviar Pizza Man Is Back, Anders F Rönnblom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar